8. maj, 2015

Program nötning....

Gårdagen ägnades åt att bena isär program! Först med ett av "mina" ekipage, Ewa Persson och hennes Monella. Här som tränare, med kritiska ögon, och koll på varenda hörnpassering, placering av volter, exakthet vid serpentinbågar, osv osv...
Verkade som kusken fick sig några aha och några tankeställare.

På kvällen så drog Emma och jag till Åstorp, för att göra om samma sak, men denna gång på kuskbocken. Lotta, stod för de kritiska ögonen, och vi höll på länge....
Placering av alla moment på exakt rätt ställe, i rätt tempo, med väl markerade övergångar....
Det är mycket att hålla reda på i 9ans program....
Jag har kört det hundratals gånger, men ÄNDÅ så är denna form av träning, bland det nyttigaste jag kan komma på!
En sak som jag kom på igår, som faktiskt inte dykt upp förrän nu, är att när jag kör mitt program visuellt inne i huvudet, så fokuserar jag nästan helt på hästen... Att se hästen utföra det perfekta programmet. Bra, ja, men där glömmer jag bort banan och bokstäverna.... Jag måste nog lägga om min fokusering framöver där, och SE det perfekt placerade programmet också.
Mental träning är fascinerande, och jag lär mig nya saker om mig själv och mitt tränande/tävlande varenda dag...
På väg till Danmark så pratade jag med min mentala coach, Mikael Widerdal, och efter en stund så gav han mig rådet att "ibland bara tänka att jag ger upp, och låter det bara ske, det som sker". Han sa att " du måste bara försöka att vara lite snäll mot dig själv, och inte kämpa så mycket, - prova att bara låta det ske..."
Han hade så rätt, för ju mer jag försöker lösa alla knutar med min Sagaia, ju mer (ibland), spänner hon sig, och känner av pressen.
Lotta sa igår, att hon gick så bra, precis innan jag skulle påbörja mitt program, men så fort som jag började på det, så spände hon sig lite...
Tänk när vi får alla de små detaljerna på plats....
Det handlar hela tiden om MIG och MITT tänkande, och HON blir min direkta spegelbild, av hur jag känner det och fungerar på kuskbocken. Hon är fantastisk, men inte alltid så lätt....
Men, det är det som kommer att göra en stjärna av henne! Min goa häst!
Nu laddar vi för Flyinge, och det kommer att bli mycket galopperande på framkörningen, så att hon slappnar av, och kommer igång i kroppen. Denna ponny kräver en lång stunds framkörning, för att bli så fin som möjligt, och liksom bli klar... Det såg vi igår, när Lotta hjälpte oss, Windy blev fin nästan med en enda gång, men Sagaia krävde minst 45 minuter....
Susanne