25. jan, 2016

Miljöträning/träningstips

Igår blev en ganska hektisk dag! Först stallet och hundar på morgonen, och sen packa och iväg till Flyinge med Emma och Windy, för ett duellmaraton på DUS dagen. Riktigt roligt var det, - med gott om publik, med körfolks ögon sett! Ett antal busslaster och massor med bilar mötte oss när vi kom, och det är man ju inte precis van med... Riktigt bra drag i hallen när de körde, och en eloge till Pia Petersson, som effektivt hejade på publiken och förklarade och berättade om ekipagen. Riktigt bra gjort!

Sen bar det hemåt igen, och iväg till Laholm med Sagaia och Vincent. Sagaia var lite väl laddad, och tog nog hela passet som en enda rastning av henne på bra underlag, för en gångs skull... Men, på slutet fick vi henne att kunna slappna av och följa med framåt/ nedåt, och när jag lättade ur det, så ökande hon inte takten längre. Det tog dock hela passet för Lotta, men bara att acceptera - såna pass kommer alltid att finnas med henne... Hade jag velat ha det enkelt, ja - då hade jag nog valt en annan häst... haha
Men det är också lite av det positiva med henne, hon är arbetsvillig till 100%, men inte alltid på det sättet som vi vill, och hon behöver...


Allt mitt jobb med miljöträning av Vincent har gett så bra resultat! Han klev in i Laholms ridhus och lät sig köras där utan en enda titt någonstans! Han är trygg, modig och litar på mig, och inte ens när shettisparet kom in och började köra fram, så brydde han sig det minsta. Jag fick en chans att visa och diskutera med Lotta, hur jag ska fortsätta med honom, så att det blir så bra som möjligt.
Hur fort jag kan gå fram, (han är ju så löjligt mottaglig för träning att jag är rädd att göra för mycket...), vad jag behöver fokusera på osv. Vi var överens om att han liksom är "för Färdig" i sin form, och att fokus måste bli på att han ska söka sig fram till bettet och bli rund och låg i sin form, med bra stöd, så att ryggen och bakbenen får jobba sig starka. Lotta körde honom en stund och det var härligt att se någon annan, som har samma tänk som jag, sitta vid tömmarna. Med en häst som honom, så är det såå värdefullt att få ett par erfarna ögon till att resonera med. Jag tror att det tillkom en medlem av hans lilla fanclub igår kväll...

Mindre roligt var det att åka hem, då Tobbe lämnat på parkeringslyset på bil och släp, när hästarna stod själva i transporten, och batterihelvetet hade laddat ur, och jag fick ringa Lotta, som vände på E6an och kom tillbaka för att "rädda oss"...
Inget mera mysbelysning åt hästarna....

Susanne