1. dec, 2016

Det var länge sedan.....

MM, det var länge sedan jag skrev nåt här...

När man ser sitt senaste inlägg, ja, då inser man också hur mycket som händer i livet på några månader...

 

I år har det varit ett speciellt år, på många sätt. Det kunde definitivt ha börjat bättre, min mamma gick hastigt bort i cancer, och lämnade min pappa ensam. Svårt att förhålla sig till, speciellt när det går så fort. Man vet inte om/när chocken släpper eller livet går vidare....

 

Roligare var det när lilla Nellie, vår andra dansk svenska gårdshund kom in i våra liv, som en kompis till Lisen och en frisk fläkt!

Underbara är de, dessa gårdshundar!

 

På hästfronten har Vincent gått från klarhet till klarhet tävlingsmässigt - och gjorde tre fulla starter i LA. Han var 1a i två av tre dressyrer, och vann i Krapperup totalt. Vi har tagit honom jätteförsiktigt i maraton, och tänkt att han är en häst för framtiden, med superkvaliteter, och vi är rädda om honom. Han är inte klar att börja galoppera i hinder, då svängarna blir för häftiga för honom än, även om jag skulle välja stora jättevägar. Jag vill inte behöva sätta honom på "pottan", utan vi tar det lugnt tills jag känner att jag har full kontroll och att han i alla lägen följer sin yttertöm....

Han ska få debutera medelsvår klass nästa år, men med samma tänk, lugnt i maraton tills han fixar det, men lite mer i dressyren som är hans starka sida. 

Vi leker vidare med vår fina ungponny.

 

Sagaia är ett annat kapitel....

Kände tidigt att det inte riktigt fungerade med henne under våren, och därmed drog jag i bromsen och tänkte träning, träning och träning....

Vi kollade henne ett flertal ggr och fann inga större fel någonstans.

Hon gjorde en bra dressyr i Sala, där vi vann den, men sen fungerade det inte i maraton...

Efter ett dåligt SM, där hon bara inte ville i maraton, så åkte vi till Barbro, och gick igenom HELA hästen, med prover, röntgen osv....

Inte förrän vi bedövade leder så fick vi fram hältor. 

Halsen full i slem men inga onormala bakterier.... 

 

Så det har varit behandling och vila i två månader, och nu en långsam  igångsättning. Hon travas nu korta stunder med tidtagaruret i fickan, för att ha kontroll, och kunna se reaktioner och VETA hur mycket hon verkligen gör. Jag vet, är kontrollfreak....

Vi hoppas kunna vara igång med mer "träning"efter nyår igen.

 

Nytt på hemmafronten är också lilla Tai Carno, ett tyskt ridponnyföl som vi köpt i DK.

Vincent behöver en kompis i hagen, då vi varit tvungna att sära på våra busiga valacker. De härjar för mycket, och kommer in varenda dag med små sår och skavanker på benen....

Så Carno fyller just nu ett syfte, lekkompis light till Vincent. De är jättesöta ihop....

Carno ska naturligtvis få bli körponny deluxe när tiden kommer. Rör sig jättefint, men har nog lite växtvärk just nu. 

Susanne